Vilket språk är lättast att lära sig för svenskar? Ett ärligt svar

”Vilket språk är lättast?” är en av de vanligaste frågorna från den som funderar på att lära sig ett nytt språk. Svaret beror på vilket språk du redan kan, och som svensktalande har du ett ganska bra utgångsläge. Du talar ett germanskt språk, du kan troligen engelska, och svenskan är full av lånord från lågtyska, franska och latin.

Här jämför vi de nio språk som finns i Parlumi: engelska, nederländska, tyska, spanska, italienska, portugisiska, katalanska, franska och svenska (det sista hoppar vi över, av förklarliga skäl). Vi tittar på tre saker: ordförråd, grammatik och uttal. Och vi är ärliga med att ”lätt” är relativt.

Engelska: det du redan har

För de flesta svenskar är engelska det självklara förstaspråket efter svenskan. Språken är germanska kusiner, med många gemensamma grundord (hand, finger, winter, house/hus), och ordföljden i enkla meningar liknar svenskan.

Det som är lätt: ordförråd, ordföljd i påståenden, att verben inte böjs mycket. Det som är svårt: stavning och uttal går ofta isär, progressiv form (I'm reading), do i frågor och ett enormt ordförråd med nyanser.

Men den största fördelen är att du hör engelska överallt. Ingen annan språkinlärning får så mycket gratis stöd från vardagen.

Nederländska: kanske det lättaste nya språket

Om du redan kan svenska och engelska är nederländska ett mycket tacksamt språk. Mycket av ordförrådet känns igen från båda (boek, water, brood, huis), och grammatiken har tydliga likheter med svenskan: två genus (de och het, ungefär som våra en och ett) och verbet på andra plats i huvudsatser.

Det som är svårt: uttalet med sina halsljud och diftonger, och att verbet hamnar sist i bisatser.

Tyska: bekant men med kasus

Tyskan är också nära släkt, och svenskan har lånat mycket via lågtyskan. Ord som Fenster (fönster), Stunde (stund) och bezahlen (betala) känns igen.

Det som är svårt: tre genus (der, die, das), fyra kasus som påverkar artiklar och adjektiv, och ordföljden i bisatser. Uttalet är däremot ganska regelbundet och inte särskilt svårt för svenskar.

Spanska och italienska: lätta att börja med

Spanska och italienska är romanska språk, så det germanska släktskapet hjälper inte här. Men många ord känns igen via latinska lånord i svenskan och engelskan (universidad/università, problema, familia/famiglia).

Det som är lätt: uttalet, särskilt spanskans, med fem tydliga vokaler och en stavning som oftast motsvarar uttalet. Du kan läsa högt ganska tidigt. Det som är svårt: verbböjningen. Varje tid har sex former, och det finns flera förflutna tider och konjunktiv. Spanskan har dessutom två verb för ”vara” (ser och estar).

Italienskan liknar spanskan i svårighetsgrad. Uttalet är lika vänligt, och dubbelkonsonanterna (pala och palla betyder olika saker) känns faktiskt bekanta för svenska öron, eftersom vi också skiljer mellan långa och korta ljud.

Portugisiska och katalanska

Brasiliansk portugisiska har grammatik som liknar spanskans, men uttalet är svårare, med nasala vokaler och ljud som förändras beroende på position i ordet. Läsningen går fort om du kan spanska, men hörförståelsen tar längre tid.

Katalanska har en grammatik som ligger mellan spanska och franska och ett uttal med reducerade vokaler. Har du en grund i spanska eller franska går det oftast snabbt.

Franska: rikt men krävande uttal

Svenskan har lånat väldigt många franska ord: trottoar, byrå, paraply, restaurang, ambition. Det gör läsförståelsen lättare än du kanske tror.

Det som är svårt: uttalet och stavningen. Många bokstäver uttalas inte, nasalvokalerna saknas i svenskan och samma ljud kan stavas på flera sätt. Därtill kommer verbböjning och två genus som inte motsvarar svenskans.

Så kan man ranka dem, med förbehåll

Om man bara ser till hur nära språket ligger svenskan och engelskan, kan en grov ordning för en svensktalande se ut så här:

1. Engelska (för de flesta redan påbörjad)
2. Nederländska
3. Tyska, spanska och italienska (av olika skäl)
4. Katalanska och portugisiska
5. Franska

Men ta listan med en nypa salt. ”Lätt” handlar om mer än språkfamilj:

• Motivation slår släktskap. Ett språk du verkligen vill lära dig, för att du har vänner, en partner eller ett jobb kopplat till det, går nästan alltid snabbare än ett ”lätt” språk du inte bryr dig om.
• Exponering spelar roll. Spanska poddar, italienska filmer eller tyska kollegor ger dig gratis träning varje dag.
• Olika svårt i olika faser. Spanska är lätt att börja med men har mycket grammatik på mellannivå. Nederländska känns lätt att läsa men är svårare att förstå i tal.

Så väljer du

Fråga dig själv: var vill du använda språket? Med vem? Om ett år, vad vill du kunna göra? Svaren väger tyngre än vilket språk som ligger närmast svenskan.

Och om du inte kan bestämma dig: prova några veckor med fem minuter om dagen. I Parlumi kan du lära dig alla de här språken med förklaringar på svenska, och det märks ganska snabbt vilket som fastnar.